Deltagande i planeringsprocesser: erfarenheter och upplevelser

 

Medverkande

Per Sherif Zakhour
Forskare, KTH
Jonathan Metzger
Forskare, KTH

Bakgrund

Under de senaste decennierna har dialogaktiviter med allmänheten blivit ett allt vanligare inslag i kommunala planeringsprocesser. Denna typ av medborgardeltagande i planeringens processer framhålls ofta som viktiga för lokaldemokratin, bland annat för att stärka tilliten mellan allmänhet och kommun. Kritiker menar dock att dialogerna blir som bäst symboliska och som värst verktyg för att neutralisera politiskt motstånd. På senare tid har man också inom praktiken uppmärksammat svårigheter med dialogprocesser och det vittnas om ”dialogtrötthet” bland allmänheten samtidigt som samhällsplaneringens komplexitet och långa tidsramar gör det svårt att syna huruvida deltagandet har några egentliga effekter på vare sig samhället eller demokratin. Samtidigt vet vi fortfarande väldigt lite om allmänhetens egna erfarenheter av att ha deltagit i dessa aktiviteter, framförallt i relation till tillit och demokrati.

 

I projektet undersöks allmänhetens egna erfarenheter av att ha deltagat i dialoger och samråd kopplade till planeringsprocesser i tre kommuner i Stockholms län: Norrtälje, Järfälla och Täby. Syftet är att bidra med kunskap kring inom vilka ramar och under vilka förutsättningar dialoger eventuellt kan bidra till att uppmuntra och stärka tilliten till kommuner och i vilka fall de eventuellt kan göra det motsatta. I studien genomförs intervjuer med deltagare från omkring 20 olika dialoger och/eller samrådsprocesser. Detta material kompletteras med direktobservationer från samma aktiviteter samt insamlande av erfarenheter från de kommunrepresentanter som drivit processerna.

 

Studien utgår från ett institutionellt perspektiv på demokrati där allmänhetens tillit till offentliga myndigheter anses vara kopplat till den grad som myndighetsaktörerna har uppfattas agera ’procedurellt rättvist’. Begreppet rymmer aspekter såsom: om allmänheten upplever att de har haft en aktiv roll i möten med myndigheter, att de behandlats med omsorg och respekt, samt att myndigheten varit uppmärksam på de specifika omständigheterna kring deltagarnas situationer. I kontrast till den etablerade kritiken antar därmed detta perspektiv att det demokratiska värdet i medborgardialoger ligger minst lika mycket i deras symboliska mening som deras substantiella utfall.

 

Det preliminära resultatet visar att deltagarnas erfarenheter av processerna varierar stort. Ändå kan vissa tendenser till mönster utläsas. I dialoger som behandlat konfliktfyllda frågor var graden av tillit till kommunen nära kopplat till känslan av att ha haft en aktiv roll i både processen och utfallet. Men även formen för dialogen var viktig; eftersom dialogarna på förhand uppfattades som enbart symboliska var deltagarna mer uppmärksamma på kommunrepresentanternas beteende. I mindre kontroversiella dialoger var benägenheten till att följa upp dess utfall lägre bland deltagarna och därmed tycks det symboliska värdet av dialogen varit viktigare för känslan av tillit. Samtidigt tycks nästintill alla deltagare ha upplevt att arrangerandet av dialogprocessen varit viktig för den lokala demokratin och känslan av att tilliten minskat till kommunen var ovanlig, även bland de som vittnar om negativa erfarenheter.

 

Studien visar därmed att dialogers relation till demokrati bör förstås bortom överdrivet positiva perspektiv där den kommunala demokratins utveckling ligger i att hitta den rätta processen för dialoger, men även bortom de onyanserat kritiska perspektiven. Arrangerandet av dialogprocesser tycks i sig bidra till att skapa demokratisk mening för både allmänheten och myndigheten. Men denna mening är samtidigt –  i varierande utsträckning – kopplat till båda känslan av substantiell inflytande och frågor och omständigheter som ofta ligger bortom dialogaktiviteters nuvarande omfång.